*

Vad är nu detta GATS för något? Ett Allmänt tjänstehandelsavtal, som Leif Pagrotsky skriver?

Javisst. Men också – för att travestera Karl Marx’ ord om Das Kapital – den mest fruktansvärda nyliberala projektil som avlossats mot våra välfärdssamhällen – både mot dem som byggts och behöver försvaras och dem som ännu knappt har påbörjats och behöver allt tänkbar stöttning. Ännu så länge är GATS under utveckling och utbyggnad, men i en nära framtid kommer det att få en avgörande betydelse för våra möjligheter att hävda global rättvisa och skapa social välfärd.

Alltså är GATS en typisk Attac-fråga. Inom Attac Stockholm har vi till exempel sedan i höstas en GATS-grupp. Vi studerar avtalet, skaffar oss information från departement och myndig-heter och läser vad dess kritiker och försvarare runt om i värl-den säger. På Internet finns en uppsjö av fakta och information som står i stark kontrast mot okunnigheten och tystnaden i de etablerade medierna.

Det är ingen lätt uppgift att begripa och värdera den här materien. Ännu är det mera frågetecken än visshet. En bra fråga är naturligtvis:
– Hur rädda ska vi vara för GATS?
Vårt svar är, tills vidare, att vi som vanliga medborgare har goda skäl att vara oroliga. Att handelsminister Pagrotsky där-emot verkar helt lugn bara ökar denna oro.

*

Ett av Attacs kännetecken är att vi eftersträvar ett samtal med makten som klargör oenighet och motverkar falskt och skenbart samförstånd. Det är det som har kommit att kallas konfrontativ dialog. Låt mig pröva metoden på Marita Ulvskogs och Leif Pagrotskys inlägg här i Bis.

Först kulturministern. Jag har naturligtvis ingen anledning att betvivla Marita Ulvskogs deklarerade motvilja mot entrepre-nadlösningar inom biblioteksområdet. Säkert har hon också rätt i att de svenska folkbiblioteken för närvarande inte är det mest intressanta profitobjektet för de transnationella företagen. Och visst var det bra att vi fick en bibliotekslag, trots att hen-nes företrädare som kulturminister, Bengt Göransson, länge stretade emot.

Däremot finns ett allvarligt tankefel i kulturministerns inlägg. Det bygger på att Sverige i all framtid kommer att ha en socialdemokratisk regering med en kulturminister som tycker som hon. Men kritiken mot GATS är en större sak än en misstroendeförklaring mot den sittande svenska regeringen. Vi har ju nämligen inga garantier mot att kulturministern i en tänkbar framtida borgerlig regering heter till exempel Birgitta Rydell, kulturborgarrådet i Stockholm som just nu är aktuellt för att hon vill bestämma vad som är konst och inte konst och som gjort tappra försök att privatisera biblioteken i huvudstaden. Litar Marita Ulvskog på att en sådan regering, med en uttalat nyliberal dagordning, inte skulle vara beredd att göra gemen-sam sak med andra öppet nyliberala krafter i Europa och "konkurrensutsätta" våra bibliotek?

Jag har svårt att tro det. Och tyvärr kan inte kulturministern replikera att en ny framtida socialdemokratisk regering kan rätta till det som en borgerlig regering kan åstadkomma i form av eftergifter i storföretagens intresse inom GATS. GATS är nämligen ett uttalat politiskt projekt som i sina grundsatser bekänner sig till en enda väg, ”liberalisering”, och som har sett till att denna väg dessutom är enkelriktad. I praktiken finns ingen väg tillbaka. Att ångra redan gjorda eftergifter kommer att kosta för mycket. GATS har en omisskännlig karaktär av grundlag.

Ett annat problem, som jag anar i Marita Ulvskogs inlägg, är att hon inte vill släppa loss sin fantasi när det gäller att be-döma vad vinstsökande storföretag och teknisk utveckling kan ställa till med framöver. Det är denna fantasi, förenad med stor kunnighet om GATS-avtalet, som den kanadensiska bibliotekarien Fiona Hunt gör bruk av, när hon skjuter iväg sina viktiga varningsskott i det första inlägget i den här debatten i bis. Detta slags kreativitet avvisas ofta som konspirationsteoretiskt tänkande men är ett viktigt inslag i all radikal samhällskritisk diskussion. Medge att vi hade behövt litet mera av detta för ett antal år sedan innan vi överraskades och höll på att dränkas av "frihetsrevolutionen" inom radio, TV, skolväsende, sjukvård, kommunikationer, pensionssystem... Mörka framtidsbilder, grundade i erfarenhet och teoretisk och politisk analys, är viktiga när vi ska mobilisera motkrafter som siktar mot en radikal och konstruktiv reformism och, med Attacs ord, vill visa att En annan värld är möjlig!

Marita Ulvskog fyller sedan på med tre upplysningar om GATS-avtalet som hon menar talar emot Fiona Hunts scenario. Hennes påståenden är mycket problematiska och de återkommer sedan i Leif Pagrotskys inlägg i Bis. Alltså dags för en konfrontativ dialog med handelsministern.

*

Leif Pagrotsky börjar med att påstå att "GATS säger tydligt" att offentligt tillhandahållna tjänster inte omfattas av avtalet. Tyvärr är det inte så. GATS-avtalet är långtifrån tydligt. Tvärtom är det genomgående så att det man säger i ena stycket tycks man ta tillbaka i nästa. Avtalet är som gjort för politiska me-ningsmotståndare att slå varandra i huvudet med.
Och vem vinner en sådan kraftmätning?

Det är detta som är det kanske mest skrämmande med GATS-avtalet. WTO, inklusive GATS, har nämligen i praktiken sin egen domstol, eller tvistlösningsmekanism som det kallas, utanför de nationella och folkstyrda rättssystemen och som är helt suverän i förhållande till FN-systemet. Det är alltså GATS-byråkratin själv som tolkar oklarheterna i GATS och förfogar över kraftfulla sanktionsbestämmelser, det vill säga en byråkrati som inte precis kan användas och påverkas av fattiga u-länder och nystartade företag. Bara de stora industrinationerna och de lobbande transnationella bolagen har den makten och de resurserna...

I fallet med de offentliga tjänsterna som inte skulle omfattas av GATS heter det ordagrant i avtalet att GATS inte inbegriper "tjänster som tillhandahålls i samband med utövandet av stat-liga befogenheter". Men redan i nästa stycke sägs att med detta menas "varje tjänst som tillhandahålls varken på kommersiella grunder eller i konkurrens med en eller flera tillhandahållare av tjänster". Fundera på vad det kan innebära! Och om handels-ministern tycker att detta är ett betryggande tydligt språk törs jag lova att vi i Attac är av annan mening. Vi är dessutom i gott sällskap. Självaste Tjänstehandelsrådet – det organ inom GATS som har skapats för att styra avtalets tolkning – har uttalat att sektorer som hälsovård och service inte ligger utanför GATS-avtalets räckvidd.

Både Ulvskog och Pagrotsky pekar sedan på den passus i GATS som ger varje land rätten att reglera tjänstemarknaden för att uppnå egna nationella målsättningar. Men i själva verket finns det en stor risk att denna Artikel VI i avtalet i stället ut-vecklas till en nyliberalernas vilt skenande trojanska häst. Vad våra ministrar tyvärr inte nämner är nämligen att det enskilda landets rätt att reglera tjänstemarknaden långtifrån är förut-sättningslös. Den är villkorad och kommer i sin tur att bli reglerad av GATS.

De nationella regleringarna får nämligen, med avtalets ord, inte utgöra ”onödiga hinder för tjänstehandel”. För att bestäm-ma vad som är nödvändiga och onödiga regleringar – för dem som vill tjäna pengar på tjänster, vill säga, inte för dem som vill skydda sina mänskliga rättigheter – har WTO-medlemmarna enats om att tillsätta en ”Working Group on Domestic Regulation” som naturligtvis också Sverige deltar i. Det som läckt ut från gruppen är mycket oroande. Uppenbarligen är man inne på att de nationella regleringarna ska uppfylla ett nödvändighetskriterium som GATS-byråkratin – inte de folkvalda i re-spektive länder! – i sista hand själv ska tolka.

Om WTO-systemet i framtiden kommer fram till att våra demokratiskt beslutade lagar i själva verket inte är något annat än onödiga handelshinder skulle det i så fall kunna fatta beslut om kännbara sanktioner mot oss.

I båda ministrarnas inlägg görs också en poäng av att varje medlemsland i WTO själv bestämmer vilka åtaganden det vill göra – d v s i vilken utsträckning man vill göra landets tjänsteutbud till en världsmarknad under GATS-reglementet. Formellt har de rätt, men här finns minst tre allvarliga problem.

Det ena har jag redan nämnt – Sverige kan göra åtaganden, men inte återtaganden. Den enda vägen är enkelriktad och hamnar man i diket kan man inte ångra sig och vända om.

Det andra problemet är att verkligheten inte är så idyllisk som det låter när man säger att varje land skriver upp på en lista vilka dörrar man vill öppna för de transnationella storföretagen. När det kommer till kritan rör det sig om något annat, precis som Pagrotsky själv skriver. Då blir det nämligen förhandlingar.

Och i förhandlingar är man som bekant inte ensam om att bestämma, och i synnerhet gäller det Sverige i WTO-sammanhang, där vi inte ens sitter med vid förhandlingsbordet. Det första nålsögat vi ska igenom är EU där vi är ett litet land bland 14 andra och där vi trots allt kaxigt tal om självbestämmande regelmässigt får krypa till korset. När sedan förhandlingsdynamiken börjar verka i de slutna rummen på WTO-mötena (där de mäktiga lobbyisterna dessutom skuggar förhandlarna) är Sveriges röst knappt hörbar. Det gäller ju – som Pagrotsky också frankt säger – att vi ska gynna vår egen ex-portindustris intresse av att komma in på andra länders tjänstesektorer. Då får vi naturligtvis också vara beredda till eftergifter som släpper in företag från andra länder som vill tjäna pengar på vårt behov av tjänster. Det inte minst allvarliga är att detta förhandlande dessutom sker på de villkor som gäller i den diplomatiska traditionen. Man gör alltså upp bakom stäng-da dörrar och de kompromisser som uppnås offentliggörs inte för diskussion och godkännande av medborgarna.

Det tredje problemet med påståendet att ”vi gör de åtaganden vi vill” är att man i GATS laborerar med något som kallas horisontella åtaganden. Ett sådant kan gälla också inom tjänstesektorer där medlemsländerna inte har gjort åtaganden. Regeln om att våra egna lagar inte ska vara onödiga handelshinder för tjänsteföretagen - se ovan! – kan bli ett sådant horisontellt åtagande. Att en sådan diskussion förs inom GATS har bekräftats bland annat av Kommerskollegium i Sverige.

*

Därmed är vi framme vid den största svårigheten för dem som vill försvara detta tjänstehandelsavtal. Det är den makteliternas isolering som numera kallas demokratiskt underskott. I fallet med GATS når detta underskott nya höjder.

Jag har redan pekat på att Sverige gled in i WTO och GATS utan riksdagsdebatt 1994 och att GATS än i dag är ett okänt begrepp för de allra flesta svenskar. Samtidigt är arbetet inför förhandlingarna om en komplettering och utvidgning av GATS-avtalet i full gång. 30 juni i år ska medlemsländerna ha kommit in med sina ”önskningar” om tillgång till andras marknader och senast 31 mars nästa år ska de ha meddelat sina ”erbjudanden” om andras tillgång till vår egen marknad. Sedan mal kvarnarna vidare med sikte på att få allt på plats på WTO:s ministermöte år 2005.

Och var finns den offentliga, demokratiska prövningen av innehållet i denna process som nu pågår inom Kommerskollegium, regeringsdepartement och EU-byråkrati? Ännu så länge har vi inte sett röken av den.

Vår målsättning inom Attacs GATS-grupp i Stockholm är därför till att börja med att bidra till att en sådan öppen demokratisk diskussion om GATS kommer till stånd. Vi har också inför Attacs första riksårsmöte i Göteborg 15 – 17 mars i år motionerat om att göra ”en total omprövning av GATS-avtalet” till en av svenska Attacs prioriterade målsättningar.

*

Till sist: Hur kan en bibliotekarie i dag hjälpa en kritisk medborgare som vill begripa sig på GATS – mer än att peka på da-torerna och ge adresserna till en del bra länkar?

Uppriktigt sagt står det inte så mycket på hyllorna ännu. Men åtminstone en ovärderlig skrift borde finnas på varje offentligt bibliotek Jag tänker på ”WTO bakom fasaden” av Susan George, utgiven på Ordfronts förlag i samarbete med svenska Attac. Den innehåller den hittills mest detaljerade granskningen av GATS på svenska ur ett kritiskt perspektiv.

Lasse Karlsson
Medlem i Attac Stockholm
(Intresserade kan kontakta GATS-gruppen via Attac Stockholms hemsida på www.attac.nu)

Upp