På en bild i ett gammalt nummer av bibliotekstidskriften bis ser man sexton lärare utspridda i ett inte alltför ombonat klassrum. Den stora anslagstavlan i fonden har en affisch och i högra hörnet står något som på den lite oskärpta bilden verkar vara staplade lådor.

Det är rapportkonferens i Kwa-Ntshunge Junior Secondary School, i bergen 85 km från Umtata i det gamla hemlandet Transkei, nu en del av det fattiga Eastern Cape. Bilden är tagen 1998 av Hlabje Viceroy Jujuju - lärarbibliotekarie på skolan. Viceroy har tidigare under detta år deltagit i en studieresa till Sverige med 17 andra kolleger - en media advisor och en bibliotekarie från var och en av de nio provinserna i Sydafrika. I den handskrivna spontant skickade korta rapporten som följde med fotot skriver Viceroy om nödvändigheten av att den nya läroplanen åtföljs av skolbibliotek. Målet är kreativa elever och det uppnås bara genom egenaktivitet. Men lärarna behöver gå på kurser för att inse vad bibliotek handlar om. Alldeles lätt är det inte anar man av brevets avslutning: "We do not lose interest because sometimes novel things do not receive positive response from other individuals"

Så kan ett stor biblioteksprojekt se ut i en av sina beståndsdelar. Viceroy har kämpat med stöd av den regionala mediarådgivaren Melrose Makongwana, som också var med på den tio dagar långa resan till Sverige. Invigningen av skolans bibliotek blev så småningom en stor lokal händelse och inbjudna gäster förgyllde evenemanget. Det finns nu ett biblioteksrum som bl a innehåller böcker på modersmålet xhosa, det finns en bibliotekskommitté och en kontakt med ett stort andra skolor i området. Allt i enlighet med projektets idé att främja ansvar och samarbete.

Det här Sidafinansierade projektet, som fått namnet Library Practice for Young Learners (LPYL), startade 1997 och är resultatet av två enskilda organisationers tioåriga samarbete: svenska Bibliotek i Samhälle (BiS) och sydafrikanska anti-apartheidorganisationen Library and Information Workers Organisation (LIWO) (Sedan 2000 upplöst och efterträtt som projektpartner av Education Policy Unit från Durban) Utgångspunkten har varit en nationell skolbibliotekskonferens i Durban 1995 och en rapport med förslag till hur man i ett så stort och splittrat land på ett flexibelt sätt skulle kunna lösa skolornas behov av biblioteksresurser. I projektets första fas fördes de ansvariga för skolbiblioteksfrågor i de olika provinserna samman med representanter från utbildningsdepartementet i Pretoria. Det skedde i Stockholm och under en vecka utsattes dessa personer för studiebesök, föredrag och gavs tillfällen att - för första gången - mötas och tala sig samman. När veckan var slut hade vi formulerat en reviderad och konkretiserad projektplan. Under 2002 går projektet slutgiltigt i mål.

Målet har aldrig varit att inrätta ett antal bibliotek, utan att stimulera människors kapacitet att utveckla idéer, tänka i nya banor och jämföra erfarenheter med stöd av kontakter med svenska bibliotek och bibliotekarier. Och, vilket är huvudpoängen, att tillsammans med andra tolka och bearbeta vad man upplevt.

När vi i den svenska arbetsgruppen planerade kunde vi ibland fundera med vad rätt vi gjorde Sverige till föredöme vad gäller skolbibliotek. Var inte situationen på grundskolan ganska dyster? Vår oro har varit obefogad. Våra besökare har kommit i en expansiv period för svenska skolbibliotek och exemplen på nytänkande kring bibliotekens roll har inte varit svåra att hitta. Olika bibliotekstyper har kunnat inspirera och allt har inte handlat om materiella resurser.

Eftersom de flesta av våra gäster har haft en lärarbakgrund, så har de storögt sett hur annorlunda kontakterna lärare-elev är - på gott och ont - och hur elevens eget ansvar betonats. Med förundran rapporterade en av bibliotekarierna hur en av eleverna kommit till en lektion med en nyfångad fisk och hur läraren frångick sin planering och utnyttjade situationen pedagogiskt. Det skulle aldrig kunna hända i Sydafrika fastslog hon…

Fast kanske ändå. I Sverige tycker vi att tempot är högt när det gäller att revidera våra läroplaner. I Sydafrika pågår en snabb och revolutionerande förändring av läroplanerna, som i sin iver överträffar vad man nånsin upplevt i Sverige. I Curriculum 2005 har ämnena förts samman till ett antal "Learning Areas", ett stort antal både övergripande och specifika mål (outcomes) har satts upp och det hela har fått namnet Outcomes Based Education (OBE). Men i maj 2000 lägger en kommitté på uppdrag av en nytillträdd och bekymrad utbildningsminster fram en rapport om läget och vad som behöver göras; Allt har gått för fort och resurser saknas. Ändå konstaterar man att OBE har stöd hos majoriteten av lärarna. Vad det handlar om är inte att skrota, men att stryka och strama upp.

Kanske sitter lärarna på Kwa-Ntsunge och begrundar hur man skall hantera sena läroboksleveranser och svårigheter att utveckla eget undervisningsmaterial när man, i avsaknad av fortbildning, knappt vet vad OBE/Curriculum 2005 egentligen är. I ett sånt läge kan ordet "bibliotek" te sig som en ouppnåelig lyx. Kanske kommer Viceroy genom sitt goda exempel och sin vilja att stötta andra skolor i området att vända det till en utmaning. Det är långt mellan de goda exemplen i det av fattigdom och HIV härjade Sydafrika. Men de finns och med en reformerad utbildning kommer behoven - och exemplen att öka!

Granskningskommittén konstaterar att man inte kan uppnå målen om man inte tillför resurser och utpekar "Learning Support Material" som en nyckelfråga; Varje klassrum behöver läroböcker, kartböcker, ordböcker, läseböcker osv. Dessutom behövs en särskild satsning på böcker för att uppmuntra och utveckla den tidiga läsningen. Pengar skall öronmärkas för läroböcker. Ingenstans i rapporten står ordet bibliotek, men ett rationellt, samlat utnyttjande av dessa resurser, tillsammans behovet att ofta söka fördjupad information, pekar logiskt mot ett organiserat samarbete både inom skolan och i lokalsamhället. Stöd i den processen utgör f ö skriften "Fifteen innovative ways with your learning resources", som projektet publicerade 1999 och spred till 9.000 skolor. Men här kommer också utbytet med Sverige in. Inte så att man i Sydafrika (med vissa privilegierade undantag) kan matcha våra materiella resurser, men däremot få och vidareutveckla idéer från ett land vars utbildningssystem under många år försökt arbeta på liknande sätt som Curriculum 2005 nu försöker införa i Sydafrika.

Därför finns det nu en rad goda exempel inom projektet på olika sätt att tillföra undervisningen biblioteksresurser alltifrån Thaba Phaswa Farm School i Free State, AP Xuma Primary School i Soweto, Percy M'dala Secondary School i Knysna, Makhuva Community Information Centre i Northern Province till E.P. Lekhela Primary school i North West Province.

I projektets senare fas har ömsesidigheten lyfts fram. Sydafrikanska skolbibliotekarier har tvånget att skapa något av litet och det tillsammans med självkänsla och starka förankring i undervisningen kan bidra till att stärka svenska skolbibliotekarier.

I en andra omgång våren 2001 kom tio bibliotekarier med bakgrund som media advisors eller folkbibliotekarier till Sverige för att utveckla idéer kring hur behovet av "läromedel" och kontakter mellan skola-bibliotek kan utvecklas. En av dem var Whisky Monama. När hon kom hem till Soweto hade hon en tjock bunt anteckningar i ena handen och UNESCOs skolbiblioteksmanifest i andra och det uttalade målet att göra Orlando Public Library till ett svenskt modellbibliotek för Sydafrika. När detta skrivs är Whisky åter i Sverige nu inbjuden av svenska bibliotekarier som deltagit i projektet. Under en månad besöker hon skolor och bibliotek i Stockholm, Rinkeby, Bålsta, Arboga, Ljusdal och Tranemo. Delar man på kostnaderna på de olika skolorna och bereder plats i sina hem är allt möjligt.

Det finns 40.000 skolor i Sydafrika. Det ger perspektiv. Om det här projektets praktiska resultat skall komma att betyda något måste de personer och den dokumentation som utvecklats inom projektet fungera som inspirationskällor genom sina goda exempel och nå dem som har intresse att förbättra tillgången till biblioteksresurser.

Hursomhelst finns det ett fyrtiotal sydafrikanska bibliotekarier och ett femtontal svenska som under tre-fyra år varit indragna i ett strukturerat erfarenhetsutbyte följt av egna tillämpningsprojekt. Det borde vara värt något.

Lennart Wettmark

För den som vill läsa mer hänvisas till BiS hemsida: <www.foreningenbis.org/lpyl> eller temanummer om LPYL i tidskriften bis: "Sydafrika möter bibliotekssverige" 1998:3 och "Behöver dom oss?" 2000:1

Back to LPYL start eller stäng fönstret!