Kommersialisering och privatisering – WTO/GATS agenda för bibliotek i ett engelskt perspektiv

Av Ruth Rikowski

Författaren rapporterar om hur de engelska folkbiblioteken granskas av utvärderingsorganet Best Value, som hon ser som ett av instrumenten för att anpassa engelska bibliotek till GATS-avtalet. En smygande kommersialisering äger redan rum och kan i slutänden leda till en privatiseringsvåg, som helt kommer att förändra de traditionella principer som folkbiblioteken bygger på.

GATS kan komma att få stark påverkan på våra bibliotek, som nu ägs och drivs av stat och kommun. Det gäller folkbibliotek, universitetsbibliotek, skolbibliotek och förvaltningsbibliotek.
GATS viktigaste mål är att liberalisera tjänstehandeln. På så vis skulle en rad tjänster komma att ingå i en agenda för ökade marknadsinslag, som till slut skulle leda till privatisering av tjänster. Många typer av tjänster täcks av GATS – totalt 160 olika. Det som särskilt intresserar mig är hur offentliga tjänster kan komma att påverkas. Idén om gratis tillgängliga offentliga tjänster började utvecklas för drygt hundra år sedan i Storbritannien. 1870 års skollag införde tanken om kostnadsfri utbildning för alla. 1850 års folkbibliotekslag introducerade idén om kostnadsfria folkbibliotek för alla (även om det inte blev genomfört förrän senare). En fri hälso- och sjukvård infördes först efter andra världskriget. Rättigheter vi tagit för givna är resultatet av en tidigare hård kamp. Nu är dessa kostnadsfria offentliga tjänster under allvarligt hot p.g.a. GATS.

Vi är alla väl medvetna om att våra folkbibliotek genomgår stora förändringar. Men vilka slutsatser drar vi av det? Jag är övertygad om att många har den uppfattningen att det sker med de bästa avsikter. Men vilken drivkraft finns det bakom denna agenda, bakom de förändringar som äger rum i våra folkbibliotek? Kapitalismen grundas på mål och sociala drivkrafter som att skapa vinster för företag, skapa marknader, köpa och utbyta varor och ”penningens makt”. Vår offentliga service, inklusive våra folkbibliotek, bygger på helt andra principer. Våra folkbibliotek bygger på idéer om gemenskap, att dela med sig, public serviceandan, idén om bibliotek som en ”allmän nyttighet” (IFLA, 2001) och människans behov av att uttrycka sig.
Vi kan alltså se två helt olika perspektiv här. Om en kapitalistinspirerad och penningstyrd syn får göra stora insteg på våra folkbibliotek (som skulle göras möjligt med GATS) så skulle det på ett djupgående sätt förändra folkbibliotekens natur.

Som jag visat i min artikel The Cor- porate Takeover of Libraries (Rikowski, 2001b) kan företagens inmarsch delas upp i tre huvudkategorier – kommersialisering, privatisering och kapitalisering.

Kommersialisering
Det finns många exempel på kommersialisering av våra bibliotek – och många av oss känner väl till en del av dem. Skapa intäkter är det tydligaste exemplet. Folkbibliotek har vid det här laget under många år letat efter olika sätt att skaffa sig intäkter. Det kan vara att sälja sånt som vykort, minnessaker, bokmärken, pennor och annat kontorsmaterial. Annat material hyrs ut mot avgift: t ex videor, kassetter, CD-skivor. Att skapa intäkter väckte entusiasm på folkbiblioteket i London Borough of Newham där jag arbetade i början av 1990-talet.

Ett annat exempel är när företag använder bibliotek för att marknadsföra sig själva eller sina produkter. Det är litet mera subtilt. Företag kan ännu inte öppet göra reklam i biblioteket. Men de gör inbrytningar. Ett exempel på det är att på en del folkbibliotek har företag satt upp IT-center i bibliotekets lokaler och en del driver IT-kurser – de kan t ex ha fått tillgång till ett mindre rum i ett stort huvudbibliotek. Man ser inga stora affischer på dörren som gör reklam för företaget, utan där finns en liten skylt som talar om vem som driver centret. På så vis gör företaget reklam för sig själv. Biblioteksbesökare kommer antagligen att tycka att centret är en bra sak och på så vis ge företaget möjlighet att utöka och utveckla sin verksamhet så småningom.

Privatisering
Privatisering kan delas upp i tre huvudområden – bibliotek som drivs i vinstintresse, företag som gör en vinst på att driva bibliotek till en lägre kostnad än det pris kontraktet är skrivet på och kapitalgenerande projekt initierade av den privata sektorn.
Det första området gäller privata företag som driver bibliotek (eller delar av bibliotek) i vinstintresse. Det finns några abonnemangsbaserade bibliotek som hör hemma under den här kategorien, men de är få. Det finns också företagsbibliotek som syftar till att öka företagets vinst (t ex advokatbyråers bibliotek) och bibliotek kopplade till media som skapar inkomster (t ex tidningsbibliotek). Vad som emellertid är särskilt intressant är när företagskapital går in i offentliga sektorns bibliotek och elektroniska bibliotek etableras i konkurrens med vanliga folk- och forskningsbibliotek och gör det på vinstbasis. Exempel på det ges nedan.

Privata företag etablerar nu IT-center och Internetprojekt på folkbibliotek. Ormes (1996) ger en detaljerad beskrivning av några sådana projekt. Cybercity var ett projekt på Bath Central Library. En särskild avdelning skapades i biblioteket där allmänheten kunde använda PC och ha tillgång till Internet. Det visade sig bli mycket populärt. Kommunen hade inte råd med ett sådant projekt, utan ett lokalt företag, Global Internet, drev det på vinstbasis istället. Ormes konstaterade:
Cybercity är i själva verket inte bibliotekservice, utan ett cybercafé (utan kaffe!), som drivs med vinstmotiv av ett lokalt företag, GlobalInternet. Cybercity erbjuder liksom alla Internetcaféer, tillgång till Internet mot avgift. Det skiljer sig från andra Internetcaféer genom att finnas i ett folkbibliotek istället för i en affär eller ett kafé. (Ormes, 1996, s.1)

Ormes beskriver ett annat företag som har samarbetat med folkbibliotek – Input/Output – och har etablerat tio centra i folkbibliotek över hela landet. Marylebone Library var först. Det erbjöd Internettillgång, men även tillgång till mjukvaror, som ordbehandling och kalkylprogram och hade datautbildning. Styrelsen för South Ayrshire County startade South Ayrshire Cyber Project 1996. Avsikten var att öppna ett antal Cyber Centres i bibliotek över hela countyt och förse befolkningen med tillgång till Internet, mjukvarupaket och CD-rom.

Questia (Fox, 2001), net Library och ebrary (Crane, 2001) är alla elektroniska bibliotek:
...med bestånd som innefattar tio tusentals böcker. Och det växer snabbt; Även om de är små jämfört med samlingar med tryckt material, så överträffar de redan t o m de största icke-kommersiella samlingarna. (Crane, 2001, s. 1)

Questia är ett Internetföretag som riktar in sig mot studenter i en akademisk miljö genom att mot avgift erbjuda on-line information ur böcker, uppslagsverk och tidskrifter inom humaniora och samhällsvetenskap (Fox, 2001). Questia:
... säljer information on-line direkt till konsumenter på samma sätt som Amazon säljer böcker on-line och GAP säljer kläder on-line (Fox, 2001, s.1)

Fox hänvisar också till andra företag - Proquest Academic Edition’s Xanadu och Jones’s e-global Library - som har lanserat liknande produkter till både studenter och fakultetsmedlemmar. Fler exempel skulle kunna ges, men vad de alla visar är att den privata sektorn antingen är på väg in i offentliga sektorn och forskningsbibliotek eller etablerar alternativa verksamheter i syfte att tjäna pengar. Processen är ännu outvecklad, men är definitivt på gång.

Den andra formen av privatisering
Den andra formen av privatisering är när privata företag gör vinst på att driva bibliotek till en lägre kostnad än den överenskomna kontraktssumman. Detta har just börjat i England, i the London Borough of Haringey. The Library Association Record (September 2001) rapporterar att:
Konsulter har kallats in för att sköta det lokala bibliotekssystemet (“local authority library. services”) Det är första gången – även om åtgärden är tillfällig ( LA Record, 2001c, s. 515)

Haringey blev föremål för en mycket negativ rapport från the Best Value Inspectors och detta har resulterat i att Instant Library Ltd har getts ”möjligheten” att få igång biblioteksverksamheten. Haringey är emellertid en av de första att genomföra en Best Value undersökning och är i detta avseende ”försökskanin”.

Till att börja med var Instant Library Ltd anlitade för en sex månaders försöksperiod och en utvärdering gjordes av dess arbete under denna period. Om ”framsteg” (i enlighet med Best Value) har gjorts är det mycket troligt att företaget kommer att fortsätta att driva Haringeys bibliotek. Jag talade i slutet av april 2002 på telefon med en biblioteksanställd på Haringey, som berättade att kontraktet förnyats och att Instant Library kommer att sköta Haringeys bibliotek till utgången av 2002. Den anställde visste inte vad som skulle hända därefter. Så småningom kommer Instant Library troligen att ta över Haringeys bibliotek helt och hållet. I ett senare skede kommer troligen Instant Library i sin tur att köpas upp av ett större bolag. Så här ser det ut när företag börjar etablera sig i biblioteksvärlden. Verkar jag pessimistisk? Varför gavs i så fall inte biblioteksverksamheten i Haringey tillfälle att ”förbättra sig” i enlighet med Best Value-kraven snarare än att bara låta Instant Library ta över? LA Record (2001c) förklarar hur Maria Stephenson, avdelningschef i Haringey, sade att de inte givits några riktlinjer för hur man skulle genomföra Best Value och att de inte hade fått någon utbildning för det. De var bland de första kommunerna att granskas enligt Best Value, så de borde verkligen ha fått mera hjälp och vägledning. Men vi kan spekulera om varför de inte fick det: Det skulle inte ha gett ett tillfälle för privata sektorn att börja med biblioteksverksamhet. Vad mera är, om inga exempel dök upp i Best Value-granskningen på det här viset – att ge möjlighet för alternativa leverantörer – då kunde Best Value-organet ses som ett slöseri med tid när det gäller dess roll att ge tillträde till bibliotek åt företagskapital. Best Value kunde inte genomföras på avsett sätt om alla Best Values inspektionrapporter ledde till slutsatsen att kommunerna erbjöd en god folkbiblioteksservice eller åtminstone en service som kunde förbättras inom ramen för kommunens verksamhet.

Tredje formen
Den tredje formen av privatisering är när den privata sektorn tar över och driver kapitalprojekt, t ex bygger ett nytt bibliotek eller ett utbyggt IKT-servicesystem. Private Finance Initiative (PFI) hör till den kategorien och det finns många exempel på hur PFI har kopplats till bibliotek. Richard Sibthorpe (2001) beskriver det första PFI som innefattade konstruktion och IT-lösningar och som ägde rum i Bournemouth med ett nytt huvudbibliotek och informations- och datorteknologi för hela bibliotekssystemet. Ett kontrakt på 30 år skrevs under mellan kommunstyrelsen och Information Resources Ltd i Bournemouth om att bygga och iordningställa ett nytt huvudbibliotek. Sibthorpe anmärker när det gäller PFI att ”initiativet också ger privata investerare värdefull kontakt med nya marknader” (Sibthorpe, 2001, s. 237) PFI passar följaktligen väl in i GATS-agendan. Sibthorpe avslutar:
Private Finance Initiatives ger offentliga sektorn möjlighet att köpa en service från den privata sektorn… PFIs sätt är ett mönster för hur den här och troligen alla andra regeringar siktar på att göra affärer med den privata sektorn inom en förutsägbar framtid (Sibthorpe, 2001, s. 237)

Det finns andra exempel på PFI på bibliotek. Hackney Technology Learning Centre, som innefattar ett nytt huvudbibliotek och museum, har använt PFI-initiativet för att bygga sitt nya bibliotek, som öppnar under 2002 (LA Record, 2001a). Kent County Council har ett PFI- kontrakt, som avser framtagande, finansiering och skötsel av countyts IT-system. Det innefattar även bibliotekssystemet och nätverk för samhällsinformation med över 1.000 terminaler. Även Brighton utvecklar ett nytt huvudbibliotek genom PFI (LA Record, 2000c)

Kapitalplacering
Bibliotek och biblioteksservice som kapitalplacering är en process som med tiden utvecklas genom att bibliotek blir ställen för kapitalackumulation och vinst. De andra två processerna – kommersialisering och privatisering – påverkar varandra så att bibliotek och biblioteksservice i allt högra grad blir varor och sedan kapital. Detta betyder att biblioteksservice allt mer kommer att styras av vinstintresse. Föreställningar om intäkter, intäktsflöden, marknadsföring, biblioteksprodukter, brukaren som ”kund” eller ”konsument” och marknaden, konkurrens och kostnadseffektivitet och allmän effektivitet blir måttstockar för att mäta framgång. Det betyder en ”kulturförändring” i sättet som bibliotekspersonalen uppmuntras att se på sin uppgift. Biblioteken som kapital betyder en företagsinriktning – biblioteket och biblioteksverksamheten blir en affärsverksamhet, som flödar i företagsvärden och företagsperspektiv. Fortlöpande biblioteksundersökningar ger exempel på hur denna process äger rum. Folkbiblioteksservicen i London Borough of Newham har t ex blivit föremål för två undersökningar och den första ledde till förlusten av ett stort antal fackutbildade bibliotekarier.

I min artikel The Corporate Takeover of Libraries (Rikowski, 2001b) visade jag också hur Best Value, Library Standards och the Peoples Network alla kan användas som en mekanism för att förverkliga GATS. De är de nationella uttrycken för GATS. Den här idén kommer inte att tas upp på djupet i den här artikeln, men jag vill ta upp några viktiga punkter. I utkastet till biblio- teksnormer fanns en riktlinje om utbildad personal, som togs bort i slutdokumentet (LA Record, 2000a). Nu behöver förvaltningarna i sina årliga biblioteksplaner bara visa att de anställer ”lämpligt”(appropriate) antal utbildad personal. I samma LA Records nyhetsdel sägs:
En och annan kommer att frukta att ”informationshantering” och IKT kommer att vara de enda kvalifikationerna som behövs. Men Library Association måste åtminstone sätta till en utredning för att definiera begreppet ”lämplig” (LA Record, 2001b, s. 131)

Det ser alltså ut som om vi får komma underfund med ordet ”lämplig” på samma sätt som med ordet ”tolkning” när det gäller att komma underfund med innebörden av ”service” i GATS (Rikowski, 2001a)

För varje fackutbildad bibliotekarie måste det verka bisarrt: vad kan det finnas för skäl till att ta bort professionell standard från dokumentet? Allt blir tydligt när vi tittar på GATS-dokumenten, där det framgår att yrkesmässiga krav kan ses som handelshinder. Detta tas upp i artikel 7 av GATS i ”Erkännande” (Recognition) under ”General obligations and disciplines” I artikel 7 skrivs:
Wherever appropriate, recognition should be based on multilaterally agreed criteria. In appropriate cases Members shall work in co-operation with relevant inter-governmental and non govern- mental organisations towards the establishment and adoption of common international standards and criteria for recognition and common international standards for the practice of relevant service trades and professions. (WTO, 1994)

Lägg märke till att det hänvisas till att medlemmar i WTO fastställer normer (standards) utan att ange vilka medlemmar som kommer att vara inblandade. Företrädare för yrkesområden nämns inte alls här, men antagligen kommer stora företag att vara djupt involverade – eftersom de som regel har en tendens att vara mera representerade på WTO-möten. Där ingen internationell standard finns kan existerande normer utdömas som ”handelshinder” om företag p.g.a. yrkeskvalifikationskrav förnekas att sköta bibliotek. Om en utländsk leverantör tog över någon av våra folkbibliotek t ex och förde med sig egen personal från det egna landet, skulle den personalen inte ha föreskriven brittisk bibliotekskvalifikation (eller dess motsvarighet). Att inte tillåta sådan personal att arbeta i detta bibliotek skulle kunna tolkas som handelshinder. Som påpekats i LA Record är även bibliotekschefer bekymrade (”Det sägs att bibliotekschefer är synnerligen bekymrade är det gäller normen för antalet utbildad personal” LA Record, Aug 2000b, s. 426)

När det gäller Best Value, så är ett av dess viktigaste mål (jag skulle i själva verket vilja hävda att det är dess huvudmål) att öppna folkbiblioteken för olika leverantörer och på så vis skapa en marknadssituation och bereda väg för en privatisering av våra folkbibliotek. Med ett sånt scenario, skulle inte längre biblioteksservicen drivas direkt av kommunen med lokalbefolkningens bästa för ögonen. Som Angela Watson uttrycker det i Best Returns – rapporten om Best Value och folkbiblioteken:
Regeringen tror inte att det är i det allmänna bästas intresse att en enda leverantör får dominera serviceutbudet vare sig lokalt eller nationellt. Den söker variationer på hur servicen tillhandahålles och en blandning av serviceleverantörer från offentlig, privat och frivillig service. Målet är att förbättra utförande och konkurrensförmåga när det gäller service, inte att skapa en särskild modell för det. (Watson, 2001, s. 8)

På ett annat ställe i sitt arbete noterar Watson:
För tillfället finns det troligen få eller inga seriösa alternativa leverantörer av biblioteksfunktioner. En del styrande verkar se det som en anledning att inte intressera sig för konkurrensutsättning. Men biblioteksstyrelser kommer att behöva visa att de på allvar övervägt nya synsätt och alternativa vägar av tillhandahålla service. Som en av myndigheterna i fallstudien anmärkte: ’Man kan inte bara säga att det inte finns någon annan’. Under Best Value kan det bara vara berättigat att behålla biblioteksservicen internt om styrelsen kan visa att det verkligen inte finns något annat mera effektivt sätt att tillhandahålla den erforderliga servicen. Biblioteksmyndigheter måste undersöka tänkbara framtida leverantörer och vidta åtgärder för att uppmuntra dem – att skapa ett konkurrensklimat som kan få marknaden att utvecklas (Section 5, stycke 5.1)

Watson ger alltså tydligt och rakt på sak en bild av målen bakom Best Value. Det handlar om att skapa en biblioteksservicemarknad som ger en möjlighet för företag att ta över biblioteksservice.

Jag har velat visa – med exempel från folkbiblioteksområdet i England – hur en agenda för marknadsintroduktion och privatisering redan har börjat i våra folkbibliotek. I sinom tid kommer det att ge GATS möjligheten att få full effekt och den engelska regeringen kan då hävda att den gör goda ’framsteg’ inom sitt område och kan kräva av andra WTO-medlemmar att göra detsamma. När vi till fullo inser hur verkligheten ser ut kan vi försöka göra något åt den och sträva efter att vända tendensen. Bara då kommer allmänheten att kunna fortsätta att ha förmånen av en fri biblioteksservice som tillhandahålles med det egna samhällets vilja och behov i förgrunden.

(Artikeln har förkortats och översatts av Lennart Wettmark utifrån ett föredrag som Ruth Rikowski höll i London 20 mars 2002: The WTO/GATS Agenda for Libraries)

Ruth Rikowski är Visiting Lecturer vid University of Greenwich och Book Reviews Edtior på ‘Managing Information’ och kan nås via rikowski@tiscali.co.uk